Dahliafrossa

dahliaknöl tillsammans med etikett i en påse

Dahlian, en omvärderad blomma

Min relation till dahlior har tidigare varit ambivalent. Jag har tyckt att blommorna ser artificiella ut och i mångt och mycket inte passar in i en naturlig trädgård. Oj vad jag har omvärderat! För tre år sedan köpte jag och planterade mina första knölar. Sedan dess har samlingen utökats.

Dahlia är en växt som inte klarar vintrarna hos oss, därför måste den grävas upp och förvaras svalt under vintern. Rotsystemet består av ”knölar” och när de plockas fram till våren kan de se allt annat än levande ut. Skrumpna och eländiga funderar man över om det ska finnas något liv i dem överhuvudtaget.
I vissa fall kan man se att det har bildats ”ögon” i den översta delen av knölen. Det är där de nya skotten sedan utvecklas. I andra fall ser man inte ögonen lika tidigt men om knölen inte har ruttnat eller torkat under vintern så brukar de vakna till liv så småningom.

dahliaknöl tillsammans med etikett i en påse

Nya knölar med posten

I år har jag beställt nya knölar från Magnolia Nossebro och i veckan kom leveransen. Fina knölar med många synliga ögon. Det finns inte särskilt mycket att klaga över.
Knölarna levererades var och en i plastpåse tillsammans med etikett. Påsarna var förslutna och utan hål. Efter lite tid i värme så ser man att knölarna transpirerar och det bildas kondens i påsen. Ska man inte plantera knölarna direkt utan förvara dem ytterligare tid skulle jag göra hål i påsarna så att man inte riskerar att de blir förstörda i den lufttäta miljön.

I det här fallet använde jag påsarna som knölarna kom i för att plantera dem i. Det sparar plats jämfört med om jag planterar i kruka och eftersom påsarna är transparenta så kan jag se när det bildas sugrötter.


Efter plantering får de stå i den svala källaren för att inte sätta allt för hög fart än. Med begränsade möjligheter till tillskottsbelysning så får jag ha is i magen. När temperaturen har blivit lite stadigare ute sätter jag ut dem i en mindre växthustunnel och skyddar dem med fiberduk om nätterna skulle falla under nollan. I allra värsta fall kan det vara nödvändigt med en frostvakt.

Anledningen till att jag förodlar dahliorna är, som för flera andra, att begränsa sniglarnas framfart på de späda skotten. För ett par år sedan gjorde den spanska skogssnigeln entré hos oss. Våra indiska löpankor hjälper till att begränsa numerären men även några få kan göra stor skada.

I källaren väntar nu de övervintrade knölarna på att få komma i jord för att förkultiveras och sedan hoppas vi på ett finfint dahliaår, utan sniglar, tvestjärtar och knippebakterios.

/Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång